Välj mellan hjärtat och hjärnan.
Solen värmer min rygg och några små svala vindpustar
blåser in genom fönstret, som står på glänt.
Det är vår nu. En tid när ganska många skiner av lycka.
När många faller pladask för någon som lyser sådär jätte vackert.
blåser in genom fönstret, som står på glänt.
Det är vår nu. En tid när ganska många skiner av lycka.
När många faller pladask för någon som lyser sådär jätte vackert.
Du kommer att eka i mitt huvud tills min hjärna inte längre kan tänka.
Du kommer finnas i mitt hjärta till den dagen,
då min kropp tillsammans med ditt eko, bränns till aska.
Sen ska vi flyga med vinden, när vi släpps från en luftballong.
Du är min trygghet.
Sagan om en fantasi.
Idag har jag lekt med Nellie/Nellö/Nellyt/Nellu.. Hur som helst, hon heter ju Nelly, så vi kallar henne för det.
Jag har umgåts med Nelly idag. Först kokade vi ägg, sen åt vi dom, det var inte gott.. När vi gjort det gick vi ner på stentrappan och käka glass och skrek ut våran vår-lycka. Det var trevligt. Sedan gick vi hem till Nelly och lyssnade på ett band som vi spelat in när vi var små. Fybövelen vad fula vi var. Men vi hade roligt på den tiden. Den tiden, då vi fick vara små. Men jag gillar dig fortfarande Nelly. Jag gillar oss. Som vi var, och som vi blivit. Jelly. Även om vi ses sällan.
Meningen med livet? Vart tar livet slut? Vad är liv? Vad fanns innan det som är där ute fanns? och sånna saker som; Varför tycker han/hon inte om mig? Vad är tankar? Vad är känslor?
Det är sånt jag funderar över. Det är så att det inte får plats i hjärnan. Jag bär en korg full med papperslappar som är ner kluddade med slarviga bokstäver, tankar, som jag fyller på när jag vandrar längs dom vägar jag lever på.
När jag blir äldre, när jag inte har något alls för mig, ska jag plocka upp en lapp i taget och lösa varje fråga jag fångat..
Stå på vakt för att när som helst fånga din vän som då och då faller.
Du var inte där för mig.
Jag har umgåts med Nelly idag. Först kokade vi ägg, sen åt vi dom, det var inte gott.. När vi gjort det gick vi ner på stentrappan och käka glass och skrek ut våran vår-lycka. Det var trevligt. Sedan gick vi hem till Nelly och lyssnade på ett band som vi spelat in när vi var små. Fybövelen vad fula vi var. Men vi hade roligt på den tiden. Den tiden, då vi fick vara små. Men jag gillar dig fortfarande Nelly. Jag gillar oss. Som vi var, och som vi blivit. Jelly. Även om vi ses sällan.
Meningen med livet? Vart tar livet slut? Vad är liv? Vad fanns innan det som är där ute fanns? och sånna saker som; Varför tycker han/hon inte om mig? Vad är tankar? Vad är känslor?
Det är sånt jag funderar över. Det är så att det inte får plats i hjärnan. Jag bär en korg full med papperslappar som är ner kluddade med slarviga bokstäver, tankar, som jag fyller på när jag vandrar längs dom vägar jag lever på.
När jag blir äldre, när jag inte har något alls för mig, ska jag plocka upp en lapp i taget och lösa varje fråga jag fångat..
Stå på vakt för att när som helst fånga din vän som då och då faller.
Du var inte där för mig.
Fröken svår.
Som en ros som har ord av guld.
En elefant, stor och klumpig. som syns, men inte hörs.
Han har en vän, en myra. som inte syns, men han hörs.
Vänner
by Lars Winnerbäck
Nu sitter han och sjunger igen;
skämt ur sin skrattande dvala.
Och du ber honom tystna igen,
och låta händerna tala.
Och han ler och förvandlas som pojkarna gör,
när inget finns att teatra inför.
Och han tror han är förälskad igen.
Det är så mycket i skallen.
Men när Du säger: God natt kära vän,
står Du påklädd i hallen.
Och Du går och han krymper, som pojkar blir
små
när dom är nakna med kläderna på.
För Du
såg mer än min fåfängs gitarr.
Du slet av en dräkt av en narr.
Och lät mina bjällror få falla.
Som nu
när teater känns något befängt;
i gryning när krogen har stängt
faller bjällror från alla.
Men mörkret faller bittert igen.
Så han skrattar med ljuset.
Du gråter i tystnad igen,
med alla häxor i huset.
Och han ringer och säger; Det mörker Du ser
gör att stjärnorna märks lite mer.
Så, han sjunger sina sånger igen.
Och Du ler åt hans iver.
Och när Du säger; Det ljusnar min vän,
ja då sitter han redan och skriver:
Ljuset blir större när natten tar form,
och värmen blir mer värd i storm.
Och Du
tog del av min fåfängs gitarr.
Du skratta' med enfaldens narr;
två clowner som vråla' i natten.
Som nu
när teater känns mer relevant;
när det enda är mörkt som är sant
förstår jag dom flyende skratten.
Han har en vän, en myra. som inte syns, men han hörs.
Vänner
by Lars Winnerbäck
Nu sitter han och sjunger igen;
skämt ur sin skrattande dvala.
Och du ber honom tystna igen,
och låta händerna tala.
Och han ler och förvandlas som pojkarna gör,
när inget finns att teatra inför.
Och han tror han är förälskad igen.
Det är så mycket i skallen.
Men när Du säger: God natt kära vän,
står Du påklädd i hallen.
Och Du går och han krymper, som pojkar blir
små
när dom är nakna med kläderna på.
För Du
såg mer än min fåfängs gitarr.
Du slet av en dräkt av en narr.
Och lät mina bjällror få falla.
Som nu
när teater känns något befängt;
i gryning när krogen har stängt
faller bjällror från alla.
Men mörkret faller bittert igen.
Så han skrattar med ljuset.
Du gråter i tystnad igen,
med alla häxor i huset.
Och han ringer och säger; Det mörker Du ser
gör att stjärnorna märks lite mer.
Så, han sjunger sina sånger igen.
Och Du ler åt hans iver.
Och när Du säger; Det ljusnar min vän,
ja då sitter han redan och skriver:
Ljuset blir större när natten tar form,
och värmen blir mer värd i storm.
Och Du
tog del av min fåfängs gitarr.
Du skratta' med enfaldens narr;
två clowner som vråla' i natten.
Som nu
när teater känns mer relevant;
när det enda är mörkt som är sant
förstår jag dom flyende skratten.