frokenbus

Hej igen..

Dagen, då en bit av mig själv flög iväg. Den var kraften i mina händer.
Du kan väl ta en bit av Dig och ge den till "lilla mig".
Jag kan ju inte längre klamra mig fast om Dina ben. Jag orkar inte hålla mig kvar..
Men om Du ger Din kraft, då är Du mer underbar än vad jag redan tycker. 
Det är för att Du blir kraftlös istället, istället för mig..
Fast Du kan väl fånga den bit som flög? och klistra fast den igen.
Då blir allt som förut. - så som det var igår.

"Sen syr jag ett täcke av alla trasiga moln för att stoppa om dig inatt.
När du somnat så byter jag täcket mot mig själv och vilar på min hemlighet."
(no j)


Men se goddag är ni här?
Är ni verkligen kvar?
Det trodde jag aldrig, men ni har väl inget val.

Men snälla ingen panik här
för jag har aldrig begärt att ni ska stå ut med mina skrik o min värld

Varje dag av mitt liv, varje andetag tar tid.
Jag står aldrig still.
(no j)

Åh du skall veta att du inte försvinner ur mina tankar för en sekund. Natt som dag..