Grejen är inte att aldrig falla, utan att resa sig efter varje fall.
Endel är som komposter. Folk lastar allt på dom. Alla problem. Det är meningen att dom ska hålla i dom, lösa dom. Åt dom som inte klarar av det själv. Men när "komposten" inte klarar att lösa sina egna problem, finns där ingen som lastar av dom. Komposten sjunker ner i jorden, förmultnar och blir bara till jord. - Begriper du vad jag menar?
Att våga är att förlora fotfästet en liten stund, att inte våga är att förlora en bit av sig själv.
(no j)
en lång, trist främmande stig
med väggar av snötäckta granar
som gör den mörk, och ännu längre
längre än vad den egentligen är
den leder till ett främmande land
där finns dom grönaste granar
och blommor som alltid är vackra
med väggar av snötäckta granar
som gör den mörk, och ännu längre
längre än vad den egentligen är
den leder till ett främmande land
där finns dom grönaste granar
och blommor som alltid är vackra
en gående person som söker sig dit
någon som pulsar framåt i snön
med tår av is i skorna
någon som är ensam i kylan
någon som tänker på allt som har hänt
som är på väg bort från sitt liv
med tårar av is på sina kinder
Ännu konstig dag.. Kanske är det livet som är konstigt.
Ifall det är det, är det inte dagarna som är konstiga.
Hur som helst. Jag tänker på dej.
Kommentarer
Postat av: Nellynobelly
jenny, du är söt du.
Trackback