frokenbus

Efter som det är Fridas 17års dag idag,
så hurrar vi för henne,
överallt.
I fonen, på bloggen, i håret
och
i örat.

Visst kan jag önska att jag vore ett litet lekande, upptäckande och fantasifullt barn. Självklart, kan jag önska att jag vore fri. Och jag kan önska att jag satt i en elektrisk-eldboll, och i den skulle jag studsa omkring i världen för att stöta bort allt som är skrämmande och stöta bort all idioti som nu för tiden förbrukas i alldeles för stor mängd. Självklart, kan jag önska att jag hade den möjligheten att ge alla människor den där egenskapen som man behöver ha för att drömma och jag skulle ge dem den starka viljan som man behöver ha för att kunna förstå att man inte ska ge upp för enkelt.

Jag tror att känslan som flög har landat, eller fallit.
Som om den var trött på att jag alltid vill så mycket,
att den ville försvinna från mig och aldrig komma tillbaka.
Kanske förstod den bara inte att den skulle ha stannat kvar...