frokenbus

Du får skylla dig själv.
Det var inte jag som var feg.
Du kunde ha gjort ett annat val.
Det var inte jag som skulle välja.
Men en sak lärde jag mig under den tiden,
att det som händer händer
och det som inte händer händer inte.
Iblad räcker det man själv gör inte till.
Ibland behöver man någon annans initiativ,
för att kunna besegra den dumma känslan.

Den föll från himlen igår. Med en lätt vickning på persiennen får jag syn på den glittrande backe jag väntat på så länge. Jag följer med pappa och Ulrika till valbo för att hämta några möbler, och då ringer Nelly och berättar att hon, Elina, Olle, Isabelle, Patrik, Johannes och Maja ska ha picknick på Gunnarsudde vid ettiden (det vart lite senare än ett), och hon frågar fall jag vill komma med. Och det vill jag ju.. Ute på Gunnarsudde sätter vi fyr på elden och börjar äta vår massäck. Vi leker ett-två-tre-ost, vilket är utomordentligt kul. Sedan ligger våra frusna fötter i elden och Nelly sätter fyr på sina flera gånger, men dom slocknar fort. Sedan fördriver vi tiden med att försöka hålla elden vid liv, och vi lyckas faktiskt förvånansvärt bra, även om den var nära att slockna flera gånger.. Väl hemma hoppar jag in i min varma dusch och jag står där länge länge. Så ringer Isabelle och frågar om jag vill komma med till Hedman. Och det vill jag ju. Men det var dock inte fullt så roligt.. Jag sitter under tystnad och försöker komma på något intressant samtalsämne, men lyckas inte. Därför ringer jag till Veronica och frågar om hon vill komma och göra oss sällskap. Och det vill hon ju. Jag och Veronica sitter hos Hedman och pratar och skrattar tills vi kommer på att vi är hungriga, vilket får oss att vilja gå till Milano för att äta. Sedan tar vi bussen hem.

Idag sov jag hemskt länge.. Nästan till två. Nästan hela dagen har gått, jag måste ut och gå när jag har ätit maten som mamma är uppe och lagar just nu.


When you love someone but it goes to waste, Could it be worse?

Det är vinter nu... Utan snö. Vart är min vita, gnistrande vinter? Den där vintern, som man måste pulsa igenom om man ska gå någonstans, vart som helst. Vintern, som man måste ha för att kunna göra änglar på marken och runda, glada gubbar som står och glor på gårdarna. Den där vintern som man fruktat resten av året, för man hatar den där stickande, ilande kylan som tränger igenom alla påpyltade tröjor. Vintern, som man suckar åt och hånar, för att sommaren är ju alltid den bästa årstiden.
Nu gråter jag efter den. Min kära vinter, ge mig snö. - Ge mig snö..