Maybe this year will be better than the last.
Det är vinter nu... Utan snö. Vart är min vita, gnistrande vinter? Den där vintern, som man måste pulsa igenom om man ska gå någonstans, vart som helst. Vintern, som man måste ha för att kunna göra änglar på marken och runda, glada gubbar som står och glor på gårdarna. Den där vintern som man fruktat resten av året, för man hatar den där stickande, ilande kylan som tränger igenom alla påpyltade tröjor. Vintern, som man suckar åt och hånar, för att sommaren är ju alltid den bästa årstiden.
Nu gråter jag efter den. Min kära vinter, ge mig snö. - Ge mig snö..
Kan man hata och älska samma person?
Nu är jag här igen. Har tänkt att jag ska skriva om den där bion som jag och Emma tittade på idag. Hum.. Ja, just det.. Den var seg. Den var inte bra, men den var heller inte dålig. Det är ingen film jag rekommenderar, alltså ingen måste-se-film. Jag skulle säga att den handlar om en far som försöker komma bort från verkligheten genom att ta med sig sin son till ett paradis, där alla ändå vet om det där hemska som hände för nästan ett år sedan, vilket gör att han tillslut blir tvungen till att börja bearbeta känslorna..
Vad fint du skriver Jenny! Som alltid! Ja vintern är inte här än, tyvärr! Du har rätt i att man fruktar den hela året, men som du säger, vintern blir inte vinter utan snö upp till knäna, blöta kläder och förfrysna fingrar och tår.:)
Plus att det går alldeles utnäkt att hata den man älskar (eller tvärt om)! Bara det att man blir väldigt förvirrad. Haha.
Nu ska jag inte sabba din fina poetiska blogg något mer!
Kram