frokenbus

Idag fick jag sällskap av en sjungande Niklas på hemvägen. Vi gick i snön, som vräkt ned under hela dagen. Vi höll på att bli påkörda flera gånger, av både bilar och cyklar. Vi såg också cyklister som drämde ned i backen. Det är skönt att kunna skratta åt alla dårar som rör sig på våra gator. Det är skönt att kunna skratta åt sig själv, vrålandes och omfamnad av snöflingor.

Jag och Martin såg på Barnhemmet. Vi blev båda lite besvikna, men kan ändå inte säga att den inte var bra. För bra, det var den. Men kanske inte så otäck som vi hade hoppats på.