frokenbus

Det är frustrerade att skrika åt döva öron
orden faller inte av mig då
de klänger kvar på min kropp
och tynger ned lite för mycket
du skulle aldrig sitta stilla och lyssna
du skulle inte ge mig det
jag kommer aldrig att förlåta dig
och jag vet att det inte bedrövar dig
det tynger
det tynger inte för att jag önskar att du skulle bry dig
det tynger inte för att jag bryr mig om dig
och tycker om dig
för det har jag slutat med
det är mest för min egen del
min egen skull
som jag skulle vilja banka sönder dig med ord
som jag skulle vilja att orden vred sönder dig inifrån
så du var tvungen att vända ut och in på dig själv för att inte kvävas
jag kommer aldrig att förlåta dig
och jag vet att det inte bedrövar dig