frokenbus

klockan är 03.23. ikväll gick jag hem med ett bultande hjärta och din röst ekande i huvudet. jag har ägnat kvällen åt att dränka mina sorger. nej, min ångest, för att jag inte har dig kvar. jag försöker intala mig själv att alla steg och val jag gjort är rätt. att det inte hade blivit annorlunda om jag gjort rätt. nej, på ett annat sätt. jag häver ur mig mina snesteg. jag häver ur mig åt fel håll. ber om förlåtelse och söker bekräftelse. jag kryper ner under täcket och kramar om en sorts förståelse som ligger på kudden brevid. tanken på att din kropp hade legat där om jag hade gjort ett annat val är nästan outhärdlig. jag vill inte bli den jag var. hjärtesorgen bryter ut och förståelsen förstår ingenting. jag går ut på den höstkalla stentrappan och tänder en cigarett. tanken på att nästa andetag kunde förkorta livslängden lugnar mig en aning. jag ställer mig frågan; vad är rätt och vad är fel?