frokenbus

kväljande viskningar drar omkull mig
jag snurrar
surrar
min mage kurrar
kontot visar minus
matvarorna minskar i samma takt som dagarna sinar
celler i min hjärna bankar och skriker
uppstötningar av bakelser smakar surt på min tunga
i min hals
jag kvävs
jag vill hem
jag vill hem till min mamma
jag vill hem till min syster
jag vill hem till mitt skitrum på bergsgatan
rummet som stinker
som har svällt igen av allt damm och dåliga minnen
dåliga minnen existerar inte där jag är nu
där jag är nu är det tyngdlöst och enkelt
jag längar hem för att jag inte vill vara ensam
där jag är nu kan jag ibland känna mig ensam
just nu känner jag det
just nu vill jag har en mammas varmaste kram
jag vill ha min mammas kram
min mammas kramar är alltid varma
här finns inte det där varma
här är det kallt
det är höst
luften är kall
huset här är kallt
förutom på de fläckar i allrummet som värmts upp av rör som slingar sig under stengolvet
där brukar jag ligga
på stengolvet i allrummet med kinden mot en av de varma fläckarna och värma mig
snart kommer jag hem



tyngdlösheten tar mig upp från den bottenlösa smörja jag kladdat kring mina fötter
tyngdlösheten kastar upp mig
den tidiga hösten är kall
vacker
färgerna är vackra
på lövena
med största sannolikhet faller löven snabbare än
den tid det tar för fröna att gro på våren