frokenbus

Snälla bli min igen
nej, låt det va som i en film 
snälla bli min igen 
låt mig va kvar 
ja, låt det va

" Du har en varm och insiktsfull blick som speglar kärnan av din själ "

Är det inte lustigt att jag blir lika förvånad varje år över hur det är möjligt att det kan komma så förbaskat mycket snö på så kort tid? Jag står i fönstret och tittar och förundras över hur vackert det är, den gråa ton som lagt sig som ett täcke över hela min omgivning. Idag är himlen blå och backen glittrar och människorna sjunger. Jag äter mintkrokant och sörplar te. Dagarna räknas ned mot julaftonsmorgon och den 17 december är så nära... Flytt. Ovisshet. Uppbrott. Uppbrott från de fantastiska människor jag lärt känna. Från mig själv, den sprudlande tös jag orkat kunna vara här borta. Alla finns självklart kvar efter 17 december men vi kommer vara som utspridda pärlor på ett enormt dansgolv. Som ett halsband som har gått sönder. Åh ja, vad jag kommer sakna denna gemenskap, kärlek som grott och blommat mitt ute i ingenstans. Samtidigt längtar jag till den håla jag vuxit upp i. Till min mamma, syster, bror och pappa. Till Frida och Ida. Till de andra människorna som skapar liv i Sandviken. Den trygghet som finns i staden som alltid är den samma. Det ska bli skönt att komma tillbaka. Och ledsamt att lämna.

numera har jag bara tillgång till internetvärlden från datasalen
min dator har tuppat av

någon ylar we are the champions på andra sidan dörren

jag saknar det
alla dagar vi sprang i stan och vrålade ut olika queenlåtar
jag och ida

foto kristin sand

kväljande viskningar drar omkull mig
jag snurrar
surrar
min mage kurrar
kontot visar minus
matvarorna minskar i samma takt som dagarna sinar
celler i min hjärna bankar och skriker
uppstötningar av bakelser smakar surt på min tunga
i min hals
jag kvävs
jag vill hem
jag vill hem till min mamma
jag vill hem till min syster
jag vill hem till mitt skitrum på bergsgatan
rummet som stinker
som har svällt igen av allt damm och dåliga minnen
dåliga minnen existerar inte där jag är nu
där jag är nu är det tyngdlöst och enkelt
jag längar hem för att jag inte vill vara ensam
där jag är nu kan jag ibland känna mig ensam
just nu känner jag det
just nu vill jag har en mammas varmaste kram
jag vill ha min mammas kram
min mammas kramar är alltid varma
här finns inte det där varma
här är det kallt
det är höst
luften är kall
huset här är kallt
förutom på de fläckar i allrummet som värmts upp av rör som slingar sig under stengolvet
där brukar jag ligga
på stengolvet i allrummet med kinden mot en av de varma fläckarna och värma mig
snart kommer jag hem



tyngdlösheten tar mig upp från den bottenlösa smörja jag kladdat kring mina fötter
tyngdlösheten kastar upp mig
den tidiga hösten är kall
vacker
färgerna är vackra
på lövena
med största sannolikhet faller löven snabbare än
den tid det tar för fröna att gro på våren