mobil - Anteckningar

jag vet hur man tar sig till viktor, det har mattis berättat.
"Åker förbi stallet och trycker på den lilla röda knappen vid husvagnarna på vänster sida."

och så vet jag hur man gör knäck, kortfattat.
1 dl sirap. socker. grädde. mikro högsta värme 6 min, kulan.

och jag vet hur man gör ostpaj, för det har Veronica lärt mig
150 gram pam margarin 3dl vetemjöl 3msk vatten
fräs margarin och mjöl till såsen, späd med mjölk, rör ner ost och kryddor. 200 grader 20-25 minuter


lillasyster

kristinsandkornpluttskrutttjejsaknardej. för hon är hos sin pappa nu, men ringde mig just för att påminna om att imorgon ska vi på bio. jag kommer inte ihåg vad filmen heter men det spelar ingen roll för jag ska få smaka av hennes daim och bjuda henne på mina popcorn och det är det som räknas.



jag vet, vi rockar och min syster är coolare än jag.


kvistfritt kvastskaft






saknar dig saknar dig saknar dig.

-

jag vill knuffa ner dig från en balkong och sen springa allt jag kan i hopp om att ingen såg.

-

jag hatar när olika delar av livet virvlar upp i små påminnelser om att vi inte är mer än människor, nån av oss. fan jag hatar oss och våra bestämmelser om saker och ting. hatar att vi kan göra varandra så jävla illa.

hallonpaj vs vaniljsås

Jag lyfte från marken då för att få någonting bra gjort

men som det känns nu är allt är ogjort och glömt


fast jag vet att jag hunnit en bra jävla bit
och jag har hunnit göra massor med bra saker
för mig själv, för dem och för dig

men allt i mitt stora röda är mest tomt 
och jag bara saknar och väntar dag ut och dag in

du är en enda stor saknande tomhet 
som river sönder mig innifrån

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

"Livet ska vara som en fjäril... en sommardag"

det är så fasligt jobbigt att sakna och vilja vara och att ha

sådär lite tyst och ensam sitter jag på golvet i mitt rum och tycker synd om mig själv för att mina vänner redan befinner sig långt, långt, skitborta. det är en hemmadag, men jag vill inte ha en sån nu. jag önskar att du var frisk och jag önskar att du bodde nära mig, så jag kunde springa över när jag ville och vi skulle skratta åt alla ensammingar som satt hemma på golvet instängda i sinna rum och tyckte synd om sig själva. vi skulle skratta åt alla tomma hål och alla skrubbsår och ärr, precis som vi brukar göra då vi är tillsammans.

älskling, älskling

jag har en Fyran nu, precis som du hjärtat. men jag gjorde henne själv, min egen Fyran. och jag ska spotta, klösa och hata min Fyran. aldrig ska hon få en gåva, aldrig ska min Fyran få kärlek, inte ens en kram. dom har samma ögonfärg, våra Fyrisar. och dom har samma hårfärg, men dom får inte samma kärlek.


-

fan fan fan fan ta dig. helvetets jävel jävelskit.
jag ser och hör allt, men jag tar inte in det i min tomma jävla knopp. 
jag finner mig döv och blind och du är så onåbar och verklig.
precis som din vän sa "du är så yr att du knappt vet vad du heter".
vad är det för fel på mig?
Nej,  fan ta dig.

det är en kul tanke, men jag är ganska rolig...

vi kunde nå solen.

att skrika i en tom burk

Det gäller att liksom fokusera på något annat
annars kanske jag faller ner i min skvalpande pöl
då blir jag blöt, snudd på dyngsur, och det är så fasligt jobbigt att vänta på att bli torr efter nåt sånt

det är som små moln överallt

Mitt undermedvetna viskar om en varelse som rispat spår i min själ
och under samma sekund påminner mina fingertoppar mig om vad jag gjort
Så hör jag bussresenärerna prata om dagens enorma missbruk av tobak
Då glömmer jag doften av din kropp
så faller regnet, som tårar överallt
och då vet jag att jag drömmer, precis som det här

av hela mig

bör vi gråta av saknad, av ömhet, av dårskap, av missbruk. men vackert, stort och belåtet bredvid vår trasiga burk som är fylld med vår spretande och övervälvande romantik.


tristeza

image96Jag vill inte blunda mera
Jag vill vakna
Och jag vill att saker ska te sig på så vis
Som jag drömt

Jag skall springa över ängen
Och ingen mer än vinden kan knuffa mig
Och inget mer än vassa grässtrån kan sätta ärr på mina ben


Små panikslagna vrål

I samma takt som en ivägkastad studsboll yrar jag fram 
desto längre jag kommer ju mer får jag ångra 
längs golvet blir jag knuffad och fälld och snubblar över värdefulla stenar
hundratals små vassa istappar rispar sönder mina ögon så det svider när jag ser
gåvan från min syn är en smärta som gör mig så väldigt illa
det ömmar i alla mina muskler och jag har ont in i själen och ont i hjärtat
fan vad det känns att jag lever


you don't seem so strong

Just 'cause I'm here and I'm real...