frokenbus

sådär lite tyst och ensam sitter jag på golvet i mitt rum och tycker synd om mig själv för att mina vänner redan befinner sig långt, långt, skitborta. det är en hemmadag, men jag vill inte ha en sån nu. jag önskar att du var frisk och jag önskar att du bodde nära mig, så jag kunde springa över när jag ville och vi skulle skratta åt alla ensammingar som satt hemma på golvet instängda i sinna rum och tyckte synd om sig själva. vi skulle skratta åt alla tomma hål och alla skrubbsår och ärr, precis som vi brukar göra då vi är tillsammans.