frokenbus

Min stora fråga idag är; Vad är sanning? Att ljuga medvetet för att lögnen ska vara sanningen för någon annan, går inte att mätas med sanningen. Om man nu har en sanning uppbyggd på lögner, hur ska man då kunna få reda på sanningen? Om Didrik säger att kvinnan som sprang ned för kullerstensgatan hade långt, blont lockigt hår, men samtidigt är Olof helt övertygad om att hon faktiskt hade brunt kortklippt hår. För att få reda på hur det egentligen var, för att ta reda på sanningen, måste dom springa ifatt den där kvinnan och titta igen. Didrik och Olof har tur, för att sanningen i deras fall är ett substantiv. Om vi säger att ett mord har begåtts och polisen förhör en anhållen kvinna. Polisen frågar var hon befann sig vid 1-tiden i torsdags, vs den tiden två vittnen tycks ha sett kvinnan gå ut genom ytterdörren från huset där mordet begåtts. Kvinnan är helt övertygad om att hon befann sig hemma i sin blå soffa och tittade på nyheterna. Polisen frågar då grannarna om dom har sett att kvinnan befunnit sig i soffan, men grannarna säger att nej, det har vi inte. I ett sånt fall lyssnar man till det som låter mest trovärdigt för att få fram en form av sanningen, vilket troligen hade varit en slutsats där kvinnan häktats som misstänkt.

Det jag vill komma fram till är en annan fråga: Är sanningen alltid det mest trovärdiga?