Låt ensamheten ta dig, tills du gråtit ut din hemlighet.

Jag lyssnar på himelen 
som ropar
att;
nu är det vår! 
Och när jag tittar ut,
så är det
faktiskt
så mycket vår
som det kan bli.

Hela jag
vill svepas med
och med all min kraft
skrika ut
den stora vårglädjen
som
virvlar omkring
i min kropp.

Men
det tar stopp.

Kommentarer
Postat av: nell

det där var veckans finaste.

2007-03-22 @ 22:28:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback