frokenbus

Vi tog död på elden som vi hade värmt oss vid under kvällen och
vi började sakta gå hemåt ut ur skogen. Den kvävda elden tog
ljuset med sig. Februarinattens mörker låg som en vägg omkring
våra fötter. 

Kylan stack under huden på oss. Våra händer sökte sig till
varandra. Som för att fånga en värme i luftrummet mellan våra
handflator. Vi såg upp på en stjärnklar himmel när vi gick över 
den frusna, gnistrande ängen.

Så tog du mig hem till dig. Vi kröp ner under ett varmt blått täcke.
Jag hade en skälvande känsla som surrade omkring i min kropp.
Jag tänkte på himlens alla stjärnor och jag tänkte att du är värd
varenda en. Du höll om mig hela natten. Viskade vackra ord som
fick mig att fästa en bit av mitt hjärta och själ hos dig.