0930

du dök bara upp

                                  rakt framför mig

det pirrade i hela mig

          jag kunde inte tänka

     ord bara rann ur mig

                                allt jag sa blev tokigt

knäna vek sig

              jag ville stå där i evighet


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback